Borde vara glad för det men har massa aptråkiga saker som snurrar runt i skallen på mig och suger en jäkla massa energi. Förmodligen så har jag ingen som helst möjlighet att påverka det fastän det påverkar mig i slutänden, suck! Varför kan saker och ting inte bara få vara bra, fattar inte varför det ska krånglas och gnölas om precis allt allt allt!
Och så en sak till som jag bara måste få ur mig... Är sen många år tillbaks så vansinnigt trött på "kärringar" och då menar jag inte kvinnor utan det jag menar med "kärringar" kan vara både kvinna som man och ung som gammal. Nä, jag syftar inte på nån speciell, mitt problem är att de finns ju tamejtusan överallt - privat, på jobbet, i föreningar, klubbar av olika slag och till och med i älgjaktlag där majoriteten är män ;-) De förökar sig sakta men säkert och de är tärande...
Sex exempel på en riktig "Kärring":
Ger oftast ett väldigt förtroendegivande intryck som gör att många spontant anförtror sig åt kärringen. Dessa förtroenden håller kärringen för sig själv tills det tar stopp för henne/honom på ena eller andra besvärliga sättet och då... Om det då finns minsta lilla chans att det kan hjälpa kärringen att använda denna information så använder hon/han det som en liten vass kniv och kör rätt in i ryggen och vrider om ordentligt på den som anförtrott sig när den som minst anar det.
Är helt okapabel att samarbeta... Hamnar inte kärringen själv i fronten och får styra på eget vis så lägger kärringen all fokus på att i bakgrunden gnälla, motarbeta, förstöra och snacka massa skit istället för att tillsammans med övriga göra något bra av det som var tänkt från början.
Även helt okapabel att se sina egna fel och brister. Ser sig själv som en perfekt människa och händer det något som innebär ris istället för ros så är det aldrig kärringens fel, alltid någon annans. Kan någon dessutom bevisa för kärringen att han/hon gjort fel så startas automatiskt självförsvarsmekanismen omgående. Endera genom attack gentemot den som stod för bevisen genom att använda sig till exempel av vapnet av tidigare insamlad information som i första punkten. Fungerar inte det så är en annan variant tyck-synd-om-mig-för-jag-mår-faktiskt-inte-riktigt-bra-taktiken som är tvärtom men lika så effektiv som punkt ett, fungerar alltid. Någon ställer kärringen mot väggen och genom att snabbt byta ämne till sig själv, visa att han/hon inte mår bra och att samtidigt anförtro sig väldigt personliga saker i det läget fungerar alltid, men förhoppningsvis bara första gångerna! Och det värsta med detta är att innehållet i tyck-synd-om-mig-för-jag-mår-faktiskt-inte-riktigt-bra-taktiken till 99% är rena lögnerna men fungerar alldeles för ofta ändå och kärringen kan sen fortsätta som vanligt.
Har vansinnigt svårt att marknadsföra sig själv på längre sikt så bästa sättet för en kärring att komma framåt är att meja ner alla runtomkring genom olika väl beprövade former av kärringtaktik. Kärringen höjer alltså sig själv enklast genom att sänka andra. Och det värsta med den här punkten är att även om kärringarna har svårt med marknadsföring på lång sikt så är de tvärtom istället sjukt duktiga på detta på kort sikt så det fungerar oftast, läskigt va!!!
När en kärring får infomation som han/hon borde dela med sig av till andra så de också gör rätt istället för fel så delar inte kärringen med sig av detta. Nä, kärringen behåller det för sig själv och låter övriga fortsätta göra fel för egen vinnings skull.
En riktig kärring skulle aldrig understå sig att berömma en annan människa för något bra denna gjort. När kärringen upptäcker att någon annan möjligen lyckats åstakomma något hyfsat bra så startar omgående hitta-fel-mekanismen på högvarv tills tillräckligt många fel identifierats för att sedan rasera det "braiga" totalt.
Finns massor av fler exempel men jag valde de sex tydligaste i min lilla värld och fler än så orkar ni för den delen inte läsa. När det gäller dessa kärringar och dess kärringfasoner så brukar jag låta dem hållas för jag är helt övertygad att det håller inte i längden, tillslut spricker bubblan och de lägger krokben för sig själv. Småkärringar som nyss startat sin kärringkarriär kan det räcka med några månader för innan det händer men... De riktiga och mer rutinerade proffskärringarna kan det hålla för i
måååånga år vilket kan vara riktgt jobbigt att vänta ut och så hinner de tyvärr förstöra för så många andra på vägen. Vill säga att det är inte av rädsla för kärringarna som jag låter dem hållas... Jag har nämligen försökt få stopp på dessa monster flera gånger men har kommit på att det fungerar inte, de
måste falla på eget grepp för att det ska hända nåt. Jag
vill att när det
väl går åt skogen för dem så ska det ta så hårt det bara går så kärringen
aldig någonsin kan ta sig upp igen och det fixar de bäst på egen hand när det inte längre finns någon att skylla på. Och under tiden denna process pågår så håller man dem på minst replängds avstånd. O när processen är klar....
Då jublar vi alla andra för då har vi en kärring mindre ;-)
Ojojoj, va skönt det där var att skriva! Nu ska jag sluta vara bitter och göra nåt skoj av den här dagen istället. Strålande höstväder ute och
det ska utnyttjas!
Kram på er alla mina söta "icke-kärringar"!!!!!
