Dom onda och elaka...

... bacillerna börjar lämna kroppen, bara några som klamrar sig fast i halsen och näsan och vägrar släppa taget. Dem kan jag leva med några dagar till, huvudsaken de där feber- och jag-orkar-inte-tänka-eller-röra-mig-bacillerna är borta för de är de värsta.
Som pricken över i så är jag ledig idag och i morgon. Har inte kommit ur morgonrocken ännu så det är alltså precis som det ska vara en ledig dag. Har heller inga speciella planer och är alltså helt öppen för förslag ;-) Har mina små funderingar på om jag ska åka in på SSRK:s öppna träning ikväll med killarna men har inte bestämt mig om jag orkar ännu. Behöver förresten inte bestämma det än för jag är ledig och gör precis som jag vill, mohaahaaaa!!!

Igår kväll var det mindre roligt... När jag nästan var hemma så hoppade ett rådjurskid ut på vägen. Vet ju att kommer det ett så kommer det mycket troligt fler. Hann bara flytta foten till bromsen så kom ett till kid... Bromsade så väskorna flög och så dunsade det till mitt fram på bilen... Hade börjat skymma så jag såg inte vart det tog vägen, om det låg bredvid bilen eller inte. Bara några sekunder efter kom det ett kid och småsprang bredvid bilen men jag vet ju inte om det var det som jag körde på. Gick i alla fall ut och började leta men hittade ingenting förutom rådjurshår i grillen. Tror det gick bra ändå jag... Även om jag fick kidet mitt fram på bilen så hade jag nog fått ner farten så pass att det inte blev några större skador. Polisen måste man ju ringa och rapportera till förstås så det gjorde jag. De skulle direkt skicka ut eftersöksekipage, de måste de tydligen alltid göra så sa hon. Jag erbjöd mig att gå ner med Tage så slapp hon skicka ut nån men si det gick inte... Fick bannor för att jag inte visste vad vilket nummer vägen här nere har för "- alla vägar har faktiskt ett nummer"! Fick också bannor för att jag inte märkt ut platsen med oranga band för "- det är det faktiskt lag på", suck så märkvärdigt då! Jag sa att jag bor i närheten och kan åka ner och visa vart det ver men det dög inte heller. Slutade med att jag åkte ner och tejpade fast en plastpåse på "olycksplatsen". Om de hittade nåt eller inte vet jag inte och kommer väl aldrig få veta. Själv tror jag att lillen just nu springer omkring i skogen tillsammans med sin mamma och syskon, möjligen lite mörbultad men inte värre än att den repar sig ;-)

Bilen syns det ingenting på och det bekräftar ju bara min teori!

Nä, nu ska jag fixa mig några makrillmackor. Förstå vad kissemissarna kommer bli avis ;-)