Duktiga killar har vi!

La Folkes första blodspår i morse och när det legat till sig en timme gick vi iväg tillsammans Folke och jag, spännande! Han tyckte selen var lite obehaglig från början vilket inte alls är konstigt eftersom han aldrig haft på sig den tidigare. Jag visade honom starten, sa "-spåra" och han blev alldeles till sig. Hmm, lite vääääl till sig kanske... Nosen i backen i och för sig men sprang runt, runt och runt mig. Jag väntade lugnt och tänkte att han kommer nog snart på vad han ska göra men tillslut stod han och tittade väldigt fundersamt på mig som om han ville att jag skulle förklara för honom vad det var jag egentligen var ute efter. Kan hända att jag gjorde helt fel men eftersom det var första gången så hjälpte jag till bara liiiite. Tog med honom ut efter spåret och gick ca tio-femton meter och då trillade poletten ner för lillkillen ;-) Spåret var inte speciellt långt, lite drygt 100 meter kanske men när han väl kom igång så klarade han det galant! Förstå vad mallig han blev! Bar stolt den fina klöven hem till farfar för att visa upp den ;-) Lämnade snällt ifrån sig den när det var dags för det också. Stooolt matte till världens charmigaste kille!

Malligaste killen i världen!

Innan Folke och jag gav oss iväg så hade jag lagt ett blodspår i skogen till Tage också. Spåret var längre och svårare än Folkes förstås men eftersom det här var första spåret för den här säsongen så var det i Tages värld ett ganska enkelt spår ;-) Det hade bara legat i fem timmar (ska kunna ligga 24 timmar för honom egentligen),  inga bloduppehåll, inga återgångar och inte heller så många vinklar. Blir ett svårare spår nästa gång ;-) Hur som helst så visste han direkt vad det var frågan om, peppad till tusen och gjorde det helt perfekt! Häftigt att se hur han jobbar... Han har ett eget speciellt mönster som han alltid kör efter och som alltid fungerar. Lugn, metodisk och full fokus på spåret samtidigt som han håller stenkoll på vart han har mig. Kan stanna upp ibland och vänta in mig lite för att sen fortsätta med samma fantastiska koncentration. Kul att se Tage också när han hittar klöven, blir lika mallig varje gång, riktigt lyser om honom ;-) Härligaste och underbara Tage!!!

Kom på när vi gått ca halva spåret att jag måste testa filma. Så länge jag inte på något sätt stör Tage och att jag håller mig på benen så är det ju ingen fara ;-) En film blev det, dock lite ryckigt och knyckigt samt tyvärr min gräsliga röst i slutet... Tänk om man nån endaste gång kunde lära sig att vara tyst när kameran rullar, suck! Men... Även om det gick bra den här gången så får detta bli första och sista filmen när vi går spår för det var inte riktigt så enkelt som jag trodde ;-)



Emellan spåren så kalasade vi igen, idag tillsammans med svärfar och svägersa med sin Fido ;-) Mycket trevligt, fina presenter och fantastiskt god tårta som jag verkligen önskar att jag kunde säga att jag bakat själv ;-)