Efter vi ätit upptäckte jag plötsligt en pöl i köket och det var jättelänge sedan den hände en olycka... Jag missade när det hände så jag kunde inget mer göra än att muttra medan jag torkade upp. Behövdes inte mer än så för det var väldigt uppenbart vem som var skyldig till denna pöl. Den skyldige smög direkt bort till hörnat vid spisen och satte sig med huvudet sänkt och tittade försiktigt på mig. Man skulle kunna säga att Folke "skämdes som en hund". Jag lät honom vara där, låtsades inte om honom. Efter fem minuter la han sig ner och nu är han gosig som aldrig förr ;-)
 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar